Ernst Jüngers "I stålstormen" på fyra nordiska språk

Nu (13 januari 2012) finns Ernst Jüngers In Stahlgewittern även på danska: Ernst Jünger, I stålstormen, d.v.s. samma titel som den svenska översättningen från 2008. Jüngers mest kända verk från 1920, som numera bedöms intressantare än Remarques På västfronten intet nytt från 1928, finns därmed på både svenska, finska, norska och danska.



Den tyske författaren, filosofen, krigaren och notoriske dagboksskrivaren Ernst Jüngers (1895–1998) första, och som det kom att visa sig, viktigaste och mest sålda bok gavs ut 1920 i endast 2000 exemplar. Den senaste tyska upplagan (2010) är den 47:e (Ernst Jünger, In Stahlgewittern, Klett-Cotta). Det totala antalet sålda exemplar i Tyskland har uppskattats till en halv miljon. Boken har dock aldrig varit en riktig bestseller, något som Jünger själv har kommenterat genom att säga, att det är lättare att sälja 100 000 exemplar av en bok på en månad, än att sälja lika många under en trettioårsperiod.

Den första översättningen av In Stahlgewittern kom ut redan 1922, i Buenos Aires – översättningsrättigheterna gjorde Jünger till inflationsmarksmiljonär. Den kom på engelska 1929 (The Storm of Steel) och på franska 1930 (Orages d'acier) Boken har sedan dess översatts till en mängd språk och har dessutom kommit ut i nyöversättningar på både franska och engelska. Den första Penguinutgåvan kom 2003 och år 2008 gavs den ut i Éditions Gallimards prestigeserie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” där ytterst få icke-franska verk fått plats.


Jüngers krigsböcker 1914–1945 i två volymer i Éditions Gallimards prestigeserie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” (2008). Foto: Guillaume Tarche © All rights reserved.

Det skulle dock dröja innan Jüngers skildring av sin tid vid fronten under första världskriget översattes till några av de nordiska språken. Först på 1960-talet översattes och publicerades utdrag ur In Stahlgewittern i två svenska antologier från 1960-talet (i antologin Stormcentrum. Modern tysk prosa, 1964, och i antologin Modern tysk berättarkonst, 1965). År 1997 översattes hela boken till norska och gavs ut på Tiden Norsk Forlag med titeln I stålstormer. Ytterligare nordiska översättningar skulle dröja till år 2005, denna gång i I Flanderns jord. Diktarnas röster från första världskriget.

Det kan konstateras att väldigt lite av vad som skrivits av Ernst Jüngers under i stort sett hela 1900-talet har gjorts tillgängligt på några nordiska språk.

Bruce Chatwin recenserade Jüngers dagböcker i The New York Review of Books år 1981:

"No one but a man of Jünger's composure could describe the appearance of a bullet hole through his chest as if he were describing his nipple."

"He [Jünger] writes a hard, lucid prose. Much of it leaves the reader with an impression of the author's imperturbable self-regard, of dandyism, of cold-bloodedness, and, finally, of banality. Yet the least promising passages will suddenly light up with flashes of aphoristic brilliance, and the most harrowing descriptions are alleviated by a yearning for human values in a dehumanized world. The diary is the perfect form for a man who combines such acute powers of observation with an anaesthetized sensibility."

"My own visit to Jünger five years ago was an odd experience. At eighty, he had snow-white hair but the bounce of a very active schoolboy. He had a light cackling laugh and tended to drift off if he was not the center of attention. [...] In answer to questions, he simply recited an excerpt from the diary, though occasionally he would rush to the filing cabinet and come back with some pièce justificative. One of these was a letter from his friend Henri de Montherlant, quoting a remark of Tolstoy: 'There is no point in visiting a great writer because he is incarnate in his works.' "

Bruce Chatwin, "An Aesthete at War", The New York Review of Books, vol. 28, No. 3·, March 5, 1981.

Ernst Jüngers dagböcker från det andra världskriget har ännu inte översatts i sin helhet till något nordiskt språk, men delar av dem översattes till svenska av Stig Jonasson och publicerades av Bo Cavefors 1975: Ernst Jünger, Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation (Bo Cavefors Förlag 1975). Boken är på 321 sidor innehåller ett omfattande personregister.

Tio år tidigare hade det danska förlaget Gyldendal publicerat en liknande volym: Ernst Jünger, Krigsdagbog (1965), i urval av Thorkild Hansen (481 sid.).



Det är samma förlag som nu ger ut In Stahlgewittern på danska. Gyldendals utgåva av I stålstormen innehåller förutom ett drygt tio sidor långt efterord av litteraturvetaren Adam Poulsen (den ene av de två översättarna - den andre är Henrik Rundqvist), med en diskussion om de olika revisionerna av In Stahlgewittern, också 75 fotnoter med förklaringar till uttryck och citat som Jünger använder sig av, i mångt och mycket uppenbarligen hämtat från Helmuth Kiesels kommenterade utgåva av Jüngers krigsdagbok (i alla fall refereras inte till min Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern'). Danskt band (d.v.s. mjukt band med invikta flikar). 294 sidor.

På norska kom Ernst Jüngers In Stahlgwittern redan 1997 på Tiden Norsk Forlag med titeln I stålstormer i översättning av Pål Norheim och Jon-Alfred Smith. I november 2010 publicerade Vega Forlag en nyutgåva av boken: Ernst Jünger, I en storm av stål: Dagbok fra Vestfronten 1915-1918. Efter Jüngers text följer en sju sidor lång ordlista, "Navn og uttryck". Inbunden med skyddsomslag. 267 sidor.

Den svenska översättningen, som gjordes av Urban Lindström, gavs ut på Bokförlaget Atlantis i november 2008 i serien "Atlantis väljer ur världslitteraturen": Ernst Jünger, I stålstormen. Boken inleds med ett 18 sidor långt förord av förlagets förläggare Peter Luthersson. Urban Lindström har tidigare översatt Ernst Jüngers lilla skönlitterära text Sturm (utgiven av Bokförlaget Augusti 2006). Inbunden med skyddsomslag. 311 sidor. (Boken kom i pocket 2011.)

I finsk översattning av Markus Lång publicerades In Stahlgewittern av bokförlaget Ajatus Kirjat i juli 2008: Ernst Jünger, Teräsmyrskyssä. Bokens tolv sidor långa efterskrift är författad av historiaprofessorn Marjatta Hietala och berör framför allt Jünger och 1930-talet. Inbunden med skyddsomslag. 344 sidor.

"När tar det här skitkriget slut?"

"När tar det här skitkriget slut?" Ernst Jünger, Kriegstagebuch 1914-1918, recenseras av Björn Cederberg i Dagens Nyheter 22 januari 2011. Recensionen inleds så här:

När den tyske författaren Ernst Jünger landade i München i början av 90-talet blev han stoppad i säkerhetskontrollen. Metalldetektorerna tjöt för fulla halsar, säkerhetsofficeren hittade ingenting.
-Det är granatsplitter och kulor från kriget, sa Jünger.
-Ni menar att er kropp är full av gamla kulor och metallrester från andra världskriget?
-Nej, nej. Från första världskriget, svarade Jünger.

Cederbergs recension är initierad och välskriven. Jag kan rekommendera hans bok Kamrat Spion: om Sverige i Stasiarkiven (2007) och hans och Fredrik von Krusenstjernas dokumentärfilm Förräderi med samma tema från 1994 (på SVT 2009). Han gjorde en dokumentärfilm tillsammans med Jesper Wachtmeister om Ernst Jünger, en film som jag första gången såg vid en otextad förhandsvisning på Skeppsholmen i Stockholm i april 1998, då med titeln "Ernst Jünger and the Myth of Modernity", i samband med ett symposium: "Ernst Jünger and the Project of Modernity". Filmen visades samma år på Stockholms filmfestival, och därefter den 9 dec 1999 i SVT2 med titeln "102 år i hjärtat av Europa" (se även Hjärnstorm nr 79, 2003 och Material nr 36, 1998).

Cederberg skriver i recensionen att det skulle dröja till hösten 2010 innan innehållet i Jüngers dagböcker äntligen nådde offentligheten. Men det stämmer bara delvis. Dagböckerna var inte "oåtkomliga för alla" på arkivet efter Jüngers död, som Cederberg skriver. Tvärtom, det var först efter 1996 som de blev tillgängliga för offentligheten - tidigare hade de försvarats i en byrålåda hemma hos Jünger. Flera har haft tillgång till dem, bland annat jag själv och Jüngerforskare av olika slag, efter att de fördes över till litteraturarkivet i Marbach am Neckar 1996, några år före Jüngers död. Att läsa dem på mikrofilm var i det närmaste utan restriktioner, och man kunde reproducera material från dem med Jüngers änkas tillstånd, vilket däremot inte var det lättaste, men inte omöjligt. Citat och reproduktioner av skisser i dagböckerna har publicerats tidigare än 2010, även långt tidigare i en del fall. Dagens Nyheter förde in en rättelse i kulturdelen 25 januari efter att jag påpekat felet. När det gäller citat var litteraturvetaren John King först att få publicera stora mängder citat ("Wann hat dieser Scheisskrieg ein Ende?", 2003, på engelska redan 1999); när det gäller att få publicera ett flertal reproduktioner av dagboksskisser var det jag själv (2007). Se mer här.

Exempel på reproduktion av Jüngers skisser i Kriegstagebuch 1914-1918 (svart-vitt, till vänster) och i Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern' (fullfärg, fullformat, till höger).

I en storm av stål

Ernst Jünger, I en storm av stål: Dagbok fra Vestfronten 1915-1918, nyutgåva (Vega Forlag, november 2010) av den norska översättningen av In Stahlgewittern, tidigare utgiven med namnet I stålstormer (Tiden Norsk Forlag, 1997). Efter Jüngers text följer en sju sidor lång ordlista, "Navn og uttryck". Översättning av Pål Norheim och Jon-Alfred Smith. På bilden den nya boken tillsammans med de svenska och finska översättningarna från 2008.

Blood, sweat and bugs: On the battlefield of the manuscripts

In Papiergewittern (The Storm of Paper): Major Ernst Jünger Exhibition in Marbach am Neckar, Stuttgart

From 7 November 2010 to 27 March 2011, the German Literature Archive in Marbach is presenting an exhibition entitled “Ernst Jünger. Arbeiter am Abgrund” (i.e. "Ernst Jünger. worker on the brink") at the Literaturmuseum der Moderne.



At the heart of the exhibition are over 280 diaries and manuscripts written by the writer and philosopher during the course of his life. For visitors unfamiliar with Jünger, the exhibition offers an introduction to Ernst Jünger’s long life and extensive oeuvre. The majority of the 600 or so exhibits have never before been exhibited or published.

Read some of the many reviews and articles about the exhibitions on-line here:

Blut, Schweiß und Käfer
In Papiergewittern
Auf dem Schlachtfeld der Manuskripte
"Das Mitleid hinkt nach"
Schwäbische Abgründe

Die Erstausgabe von Jüngers "In Stahlgewittern" aus dem Jahr 1920.

Kalender aus dem Jahr 1908/09

Text and pictures from Goethe-Institut e. V., www.3sat.de , faz.net and Literature Archive in Marbach.

.

Review of "Companion to Ernst Jünger's 'Storm of Steel'" in the library service yearbook "Reference Reviews Europe Annual" vol. 13, 2007 (2010)

There is a review in English of the Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern' ["Companion to Ernst Jünger's 'Storm of Steel'"] in the library service yearbook Reference Reviews Europe Annual - 13, 2007 ("RREA"), (Fiesole [Firenze]: Casalini libri, 2010), pp. 106-107. It is a shortened English version of the review by Prof. Dr. Frank-Rutger Hausmann published in Informationsmittel für Bibliotheken (IFB):

Ernst Jünger's significant reputation is based largely on In Stahlgewittern, one of the most notable and successful books on the World War I. Swedish historian and archaeologist Nils Fabiansson is the editior of the Historisk tidskrift and a leading representative of the field of battlefield archaeology. Fabiansson has drawn on Jünger's diaries and other works, Das Wäldchen 125 (Copse 125) (1924) and Feuer und Blut ("Fire and Blood") (1925) to create a companion that allows on to follow Jünger's war experiences in situ or from an armchair. Jünger experienced all aspects of the war from January 1915 through August 1918, and Fabiansson has gathered sketches from the authour's diaries, along with photos and maps, mingling past and present images to give a panoramic view of his experience. [frh/ab]

[frh= Prof. Dr. Frank-Rutger Hausmann, Freiburg University]

"Fördjupad förståelse av skyttegravsskildring" - recension av "Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern'" i Militär Historia nr 10 2010

"Fördjupad förståelse av skyttegravsskildring". Nils Fabianssons Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern' recenseras i Militär Historia nr 10 2010, s. 59. Recensent är Henrik Klackenberg, fil. dr i medeltidsarkeologi, statsheraldiker vid Riksarkivet, fd chef för Kungl. Myntkabinettet.

Ur recensionen:

"Genom att kombinera en guidebok för militärhistoriskt intresserade turister med en analys av källorna till ett av de klassiska litterära verken om skyttegravskrigets fasor under första världskriget har Nils Fabiansson gjort en extraordinär bok."

"Det som gör Nils Fabianssons Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern' intressant är att den tar läsaren med på en resa i två dimensioner, dels till det fysiska, konkreta landskapet, dels på resan från fältdagbok till litterärt verk. Ambitionen och arbetet bakom detta upplägg imponerar. Boken kan varm rekommenderas till alla som vill ha en djupare förståelse av In Stahlgewittern - en av de stora skildringarna från första världskriget."

Boken är slutsåld, men en andra, reviderad utgåva är i produktion.

Western Front photo books

Although there is certainly no lack of spectacular motives, there are not many photo books or documentary photography magazines with the Western Front as theme. However, about ten years ago two photo books appeared, both published in various editions, and both got follow-ups wich focus on particular areas of the western front. Then in 2007-2008 no less than four new Western Front photo books were published.



Cicatrices: La Grande Guerre aujourd'hui (Tallandier 2008), photograps by Jean Richardot and text by Stéphane Audoin-Rouzeau and Gerd Krumeich, both co-presidents of the steering committee of the Research Centre at the Historial the la grande guerre in Péronne.

The photographer Jean Richardot (born 1959) began his investigation into the landscapes of the First World War in 2000. He explores the battlefields in the North and East of France. His intention is not to create an inventory of vestiges, but to reveal places that, outside of official commemorations, preserve an emotional charge hardly dulled by time. The book was presented and photographs exhibited at the exhibition "Commémorer: hier, aujourd’hui, demain" ("Commemorating: yesterday, today, and tomorrow") at the Historial de la Grande Guerre October-December 2008.




Champs de bataille de la Grande Guerre: Traces et témoignages (Flammarion 2008), text by Laurent Loiseau and Géraud Benech, colour photographies by the professional British photographer Mike St Maur Sheil, who has been photographing the Western Front for several years, see Landscape Photography Courses and westernfrontphotography.com. A DVD follows with the book, with more of his photographs.

Mike St Maur Sheil's photographs of the Western Front has been exhibited at the Canadian War Museum in Ottawa and in conjunction with the Memorial Museum Passchendaele 1917 at six locations through-out New Zealand.


Mike St Maur Sheil out in the fields.

Mike St Maur Sheil uses a Kodak DCS Pro Slr 14n which gives him a 14Mb Raw file. He writes that he gets up early, stays out late and doesn't mind getting cold and wet. The special equipment a battlefield photographer needs, according to Mike St Maur Sheil:

• Graduated neutral density filters are a real advantage as they enable you to control the contrast between the ground and the sky.
• Tripod head quick release plates - they enable you to switch cameras easily and safely even when your hands are cold
• Walking boots and good warm weatherproof clothing are essential - battlefields tend to be quite rugged places and shooting in bad weather heightens the atmosphere so I tend to shoot in all but the worst weather. A number of layers are better than one thick coat.
• Kneeling pads - gardeners strap-on kneeling pads (available from any garden centre) keep your trousers dry when kneeling on wet grass and sharp stones out of your knees!
• Batteries - generally speaking there is not a Jessops over the next hill, so do bring spare batteries and chargers.
• Walking pole - I find it steadies me when crossing those rougher bits of ground.

(qouted from Landscape Photography Courses)

A Western Front photo book appeared in Germany in 2008, with colour photos by the professional German photographer Stefan Boneß and text by Tanja R. Müller, Flanders Fields: Eine fotografische Spurensuche auf den Schlachtfeldern des Ersten Weltkrieges (Bildschöne Bücher 2008). See photos published at independent.co.uk! See the web site of Stefan Boneß here. Also a collector's edition is published (limited to 3x10 copies, with signed print).



Verstild en Versteend/Weathered Witness: Relicten uit de Eerste Wereldoorlog from 2007 is a beautiful monocrome photography book with texts in both Dutch and English, by the photographer Patrick Goossens and text and research by Wim Degrande. Wim Degrande is well known among Western Front travellers and researchers. The book is published by Davidsfonds/Leuven (24 x 24 cm, 208 pages).

In combination with the publication of the book, a selection of the photographs could be seen in the exposition "Remembered and Forgotten" in the In Flanders Fields Museum at Ypres, July-August 2007.










Les Champs de la mémoire: Paysages de la Grande Guerre (Editions du Chêne 1998), by the British photographer John Foley and Anne Roze (author), has a preface by Jean Rouaud, the author of the 1990 bestseller Les Champs d'honneur (translations: Fields of Glory; Die Felder der Ehre; Ärans väg etc.), and was published in English already the following year, Fields of Memory: A Testimony to the Great War (Cassell 1999, and later paperback editions).




Also Traces de la grande guerre: Les vestiges oubliés de la mer du Nord à la Suisse (text in both English and French, published both in one and two volumes, Morval 1999), by the legendary French-American photographer Jean S. Cartier (born 1932, see more about J. S. Cartier here), has a preface by Jean Rouaud. Notice that there is also an older hardback edition of this book, published 1995 in a smaller edition.

From the photographer's web site: "This project, which aimed to record as many surviving vestiges of the conflict, was carried out over a twelve-year period with a large-format camera (4x5) along the 1914-1918 trench system stretching from the North Sea coast of Belgium to the French-Swiss border. More than 350 sites were surveyed."


The two later books above are very rare and expensive at the second-hand booksellers.




The Belgian/Netherland edition of National Geographic had an article, "Bewogen land", in the November 2004 issue, with some nice photographs by Tim Dirven.

This is an update of an older posting: Professional photography of the Western Front

Cocktail Regniéville Nights reviewed

I have let a test person (Anders Hammarberg above) and myself try the suspicious drink mentioned by Ernst Jünger in the Regniéville chapter (see previous posting), a fifty-fifty mixture of red wine and egg liquor in a big-bellied glass, to be sipped sitting in the gloaming with the door open, between the chill autumnal air and the warmth of the fire, whilst keeping the diary or reading.

Actually this mixture is not as terrible as one might suspect. We chose a rather oak barrell vanilla tasting Rioja, to go with the vanilla flavoured egg liquor Advocaat. The red wine made the egg liquor less sweet; the egg liquor removed the red wine character. The combination is interesting, not altogether bad for a chilly night we agreed, but not something we would like to recommend though.

L’exposition "Histoires d’Hommes" - II

Ernst Jünger's identity card from the French Foreign Legion, published in the recent issue of the Foreign Legion's magazine Képi blanc. La vie de la Legion Etrangere Magazine. Info from the Jünger-Rundbrief.

Recension i Axess Magasin, nr 2 (Mars) 2009: "Jünger passade inte i finrummet"

I Axess Magasin, nr 2 (Mars) 2009, s. 60-63, finns en nästan fyra sidor lång recension skriven av Carl-Göran Heidegren, professor i sociologi vid Lunds universitet, författare till Preussiska anarkister. Ernst Jünger och hans krets under Weimarrepublikens krisår (Brutus Östlings bokförlag Symposion, 1997):

----

Carl-Göran Heidegren

Jünger passade inte i finrummet

I STÅLSTORMEN
ERNST JÜNGER
ÖVERSÄTTNING URBAN LINDSTRÖM
Atlantis 2008

DAS BEGLEITBUCH ZU ERNST JÜNGER 'IN STAHLGEWITTERN'
NILS FABIANSSON
Mittler & Sohn 2007

ERNST JÜNGER. DIE BIOGRAPHIE
HELMUTH KIESEL
Siedler 2007

----

Så här skriver Carl-Göran Heidegren om Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'in Stahlgewittern':

"Vill man följa Jünger ner i skyttegravarna, ut över ingenmansland, och till jämförelsevis lugnare förläggningsorter, då bör man ta sig an Nils Fabianssons Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'in Stahlgewittern'. Författaren har en bakgrund i historia och arkeologi, och arbetar för närvarande på Historisk tidskrift i Stockholm. Boken är tänkt att vara en ledsagare vis läsningen av I stålstormen. Läsaren får följa Jünger under krigsåren och så att säga kika över axeln på honom. Den bygger dels på Jüngers dagboksanteckningar, krigsböcker och senare skrifter, dels på ett grundligt studium av de landskap och orter där Jünger vistades under åren i fält. Gamla krigskartor har kommit till flitig användning. Flera av de krigskamrater som Jünger nämns har identifierats. Dessutom innehåller boken ett mycket rikt och spännande bildmaterial.

Fabianssons ledsagare redovisar först och främst fakta om Jüngers krig. Det ligger i sakens natur att Fabiansson är återhållsam med tolkningar. En tolkning som görs är dock att lyfta fram Jüngers ambition "att se, att förundras och att registrera", som något som präglar hela hans liv och verk. Och detta gäller även krigsåren. På så sätt tonas äventyrslusten ner till förmån för ett slags nyfikenhet på allt vad världen rymmer. Kanske är det detta som gör att Jünger ofta kan framstå som en kylig och oberörd iakttagare, som till exempel när han omtalar den brittiske soldat som med båda benen bortskjutna trotsigt behåller sin pipa i munnen tills livsandarna runnit ur honom. Fabianssons bok är förvisso inte en bok för alla och envar, men den kommer att finna sina läsare - var så säker. Och den förtjänar en svensk översättning."

Carl-Göran Heidegren, "Jünger passade inte i finrummet",
Axess Magasin, nr 2 (Mars) 2009, s. 62.

"Storm of Steel" and "The Stalin Organ"

Michael Hofmann, the translator of the second English translation of In Stahlgewittern, Storm of Steel (Penguin Classics, 2003), has translated also another classic German war book, but from the Second World War: Gert Ledig, The Stalin Organ, Granta Books (London, 2004). This book, although with a slightly different title, is published in USA by New York Review Books (New York, 2005): Gert Ledig, The Stalin Front: A Novel of World War II.

The Stalin Organ is a great war novel and is in its sometime absurd style quite like Ray Bradbury's Fahrenheit 451 or Joseph Heller's Catch 22, with a story and storytelling not much unlike James Jones' The thin red line.

The publishing company of the prestigious New York Review of Books, New York Review Books, labels it "classic". However, more interesting is that of all war books ever the publisher chooses to compare it with one of the most known books in the world, All Quiet on the Western Front, and one other, namely Jünger's Storm of Steel:

"Comparable to such masterpieces of war literature as Ernst Jünger's Storm of Steel and Erich Remarque's All Quiet on the Western Front, The Stalin Front is a harrowing, almost photographic, description of violence and devastation, one that brings home the unforgiving reality of total war."

Interesting is also Michal Hofmann's introduction to his translation of The Stalin Organ, in which Ernst Jünger's Storm of Steel takes much place:

"The Stalin Organ is, among other things, a sort of riposte to Ernst Jünger, whose 1920 book, Storm of Steel, glorified the violence of World War One, and asserted both the value of war and the triumph of the human spirit. The trench fighting (unexpected in the Second World War) and the military landscape both seem to me to hark back to World War One; the syllable 'stal' appears in both titles; there is one explicit reference to Jünger's book on page 82 ('A black steel storm hung menacingly over the Front.'). Having, quite fortuitously, translated both books in the space of little over a year, it wasn't just my fault that I sometimes didn't know where I was! While Ledig's account of warfare - most unlike Jünger's - sticks rigorously and programmatically to its 'low', discreditable aspects, such things as suicide, murder, self-mutilation, desertion and dementia - it also, very occasionally, offers strikingly aestheticizing touches, much as Jünger does. 'thin strokes of a barbed wire fence' (page 59) is a phrase of Japanese pen-and-ink delicatesse with black and white; and one bizarre phrase on page 149, about 'red and green pansy-coloured pearls' (penseefarben) - it's quite as odd as that in German - must be a take-off of Jünger's celebrated or notorious sense of colour. Ledig described The Stalin Organ as 'eine Kampfschrift', which is the German word for pamphlet or polemic; he might have written it specifically against Jünger, who might have called his own book exactly the same thing - only in the sense of 'fighting writing'."

Gert Ledig (1921–1999) volunteered for the German army at the age of eighteen and was wounded at the battle of Leningrad in 1942. Die Stalinorgel was first published in Germany 1955 (after having been rejected by fifty publishers) and is now published by Suhrkamp.

Le Rouge et le Gris: Ernst Jünger dans la Grande Guerre

A must-have for anyone who have read Ernst Jünger's war-book In Stahlgewittern, and who find Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern' at least a little bit interesting, is the impressing (about 4h!) DVD-Rom Le Rouge et le Gris: Ernst Jünger dans la Grande Guerre, by François Lagarde & Lionel Broye. Hors oeil editions, 2007. ISBN: 9782951651333. Minimum requirements: OS X or Windows, processor G3, 256 Mhz. € 50,24.

Recensioner av Ernst Jünger "I stålstormen" i svensk press

"Plötsligt kan vi åter läsa om första världskriget, här i en verklig insiderberättelse av en legendarisk krigshjälte som låter oss komma kriget, eländet och storheten tätt inpå livet, skriven på en prosa som har få motsvarigheter, skimrande som marmor. En skakande men också njutningsfull läsning."
Mats Gellerfelt, Helgvalet Böcker, Svenska Dagbladet, 28 november 2008.

Recensioner av Ernst Jünger I stålstormen i svensk press till dags dato:

Jünger blev hög på krig och droger, Svenska Dagbladet

Krigets kallsinnige betraktare, Dagens Nyheter

Coolt våld, Sydsvenska Dagbladet

Jünger når bortom politiska intressen, Norrköpings Tidningar

Imponerande anti-historia, dubbelrecension tillsammans med Peter Englunds Stridens skönhet och sorg i Göteborgs-Posten

Krigets fasor skildrade av Peter Englund, I stålstormen nämns i recension av Peter Englunds Stridens skönhet och sorg i Helsingborgs Dagblad

Krigets vittnen, dubbelrecension tillsammans med Peter Englunds Stridens skönhet och sorg i Dagens Arbete nr 11 2008, s. 61.

Första världskriget: En fyra år lång metallorkan, Dala-Demokraten

Minnen från stålstormen, Tidningen Kulturen

och

BTJ-häftet (Bibliotekstjänst) december 2008, enligt nedan:

JÜNGER, E., I stålstormen, 2008, K.51
Namn: Jünger, Ernst
Titel: I stålstormen / Enrst Jünger ; översättning av Urban Lindström
Originaltitel: Orig:s titel: In stahlgewittern
Serie: (Atlantis väljer ur världslitteraturen)
Hyllsignatur: K.51
Klassifikation (SAB): K.51b [Gz Jünger, Ernst] [Lz Jünger, Ernst]
Id-beteckning: ISBN-10 9173532673 ISBN-13/EAN 9789173532679
BURK-nummer: 4908277
Artikelnummer: 657822
Produktinfo: Svenska Inbunden - 310 s.
Utgivning: Atlantis, 2008-10-29

Erich Maria Remarques skildring från första världskriget, "På
västfronten intet nytt", är ju välkänd och gick ut i stora upplagor
och översattes snabbt till många språk, däribland svenska.
Författarens pacifistiska inställning fick stort genomslag. Boken kom
1929 och filmades redan året därpå. Men redan 1920 hade en annan
krigsskildring kommit ut, Ernst Jüngers "In Stahlgewittern". Den anses
av många vara av högre litterär kvalitet. Författaren blundar
ingalunda för krigets fasor, men fascineras samtidigt av den förhöjda
livskänsla striden och faran kunde ge och den djupa samhörigheten
mellan frontsoldaterna – till dels även de på fiendesidan. Medan
Remarques bok förbjöds av nazisterna beundrade Hitler Jünger. Men han
var aldrig nazist. Först nu har boken kommit i svensk översättning.
Den saknar givetvis illustrationer och även register. En karta över
stridsområdet hade kunnat ge läsaren orientering. Författaren, som dog
över hundra år gammal 1998, presenteras i ett utförligt och utmärkt
förord av Peter Luthersson. – Göran Andolf

Min egen blygsamma recension nedan.

"Fälthandbok för Jüngerälskare" - Dagens Nyheter 081122

Dagens Nyheter, 22 november 2008, Kultur, s. 13:

"Fälthandbok för Jüngerälskare

Man har svårt att säga om det är det smala ämnet som gjort att den svenske historikern Nils Fabiansson gett ut sin 'Begleitbuch zu Ernst Jünger In Stahlgewittern' (Mittler & Sohn) direkt på tyska eller om han inte fann någon svensk förläggare.

När jag häromdagen (19/11) recenserade den första svenska översättningen av Ernst Jüngers skildring 'I stålstormen' hade jag tyvärr inte läst Fabianssons utmärkta 'följeslagare', ett slags fälthandbok för Jüngerälskare.

Jüngers egen skildring är kronologisk och bygger på hans dagböcker. Fabiansson följer honom i spåren, närmar sig som en arkeolog de olika krigsskådeplatserna, skyttegravarna, gravplatserna i Champagne och Flandern. Han har inte skytt några svårigheter utan besökt åtskilliga av de 125 byar och över 160 personer som förekommer i boken. Till sin hjälp har han dels haft boken och Jüngers dagböcker, dels gamla kartor och originalfotografier. Till det inte minst intressanta hör at Fabiansson har lyckats identifiera åtskilliga av de namnlösa soldater som passerar revy hos Jünger, givit dem ett namn och ibland ett ansikte att minnas.

Det största utrymmet upptas som väntat av slagen vid Somme och Flandern. För den som uppskattar Ernst Jünger - eller just nu lustläser Peter Englunds nya bok om första världskriget - borde Nils Fabianssons pionjärarbete vara av stort värde inte minst genom sina många bilder och illustrationer.

PER LANDIN"

Remarque's Rezension von Jüngers 'In Stahlgewittern'

Fünf Kriegsbücher

Soldat Suhren, Roman von Georg von der Vring – Ringen an der Somme, von Otto Riebicke – Das Wäldchen 125, von Ernst Jünger – In Stahlgewittern, von Ernst Jünger – Das Frontbuch, von Franz Schauwecker

“Fünf Kriegsbücher; alle fünf völlig verschieden. Die beiden Bücher Jüngers von einer wohltuenden Sachlichkeit, präzise, ernst, stark und gewaltig, sich immer weiter steigernd, bis in ihnen wirklich das harte Antlitz des Krieges, das Grauen der Materialschlacht und die ungeheure, alles überwindende Kraft der Vitalität und des Herzens Ausdruck gewinnen. Den Ablauf der Geschehnisse zeichnen die ‘Stahlgewitter’ mit der ganzen macht der Frontjahre am stärksten, ohne jedes Pathos geben sie das verbissene Heldentum des Soldaten wieder, aufgezeichnet von einem Menschen, der wie en Seismograph alle Schwingungen der Schlacht auffängt. Das ‘Wäldchen 125’ ist breiter angelegt, es zergliedert mehr, legt den seelischen Grund frei für die Möglichkeiten, die den einzelnen überhaupt befähigten, diese schweren Kämpfe zu überstehen. Jünger, einer der wenigen jungen Infanterieoffiziere mit dem Pour le mérite, ist wie kaum ein anderer berechtigt, über die Schlacht und den Krieg auszusagen. Er tut es schlicht, einfach und dadurch mit großer Wucht. […].”

The review was originally published 8 June 1928 in: Sport im Bild, Jg. 34, 1928, Nr. 12 (08.06.1928), S. 895–896. Reprinted in: Erich Maria Remarque. Das unbekannte Werk, Band IV, Kurzprosa und Gedichte, Hrsg.: Thomas F. Schneider & Tilman Westphalen, Köln: Kiepenheuer & Witsch (1998), S. 312–313 (525–526), and: Erich Maria Remarque. Herbstfahrt eines Phantasten. Erzählungen und Essays, Hrsg.: Thomas F. Schneider, Köln: Kiepenheuer & Witsch (2001), S. 216-217.

Notice that E. M. Remarque's novel Im Westen nichts Neues was first published in Vossische Zeitung 10 November - 9 December 1928 (the book Im Westen nichts Neues was published 31 January 1929). Thus the review of In Stahlgewittern was published a half year before Im Westen nichts Neues was published and Remarque got famous.

Recension av Ernst Jünger "I stålstormen"

Ernst Jünger, I stålstormen, Bokförlaget Atlantis, november 2008. Jünger hade ursprungligen tänkt ge boken titeln "Rot und Grau" ("Rött och grått"), med en litterär hälsning från skyttegraven till Stendhal.Photo: Nils Fabiansson © All rights reserved.

Ernst Jünger, I stålstormen, Bokförlaget Atlantis, Stockholm

Serie: ”Atlantis väljer ur världslitteraturen”
Översättning: Urban Lindström
ISBN: 978-91-7353-267-9
Inbunden, 312 s.
Utgivningsdatum: 19 november 2008

Det kom att dröja 88 år innan 1900-talets kanske mest ökända krigsbok gavs ut i svensk översättning. Drygt en vecka efter 90-årsminnet av vapenstilleståndsdagen för det första världskriget publiceras den självbiografiska skildringen av skyttegravskriget på västfronten I stålstormen i Atlantis Bokförlags klassikerserie “Atlantis väljer ur världslitteraturen” (Ernst Jünger, I stålstormen, Atlantis Bokförlag, översättning Urban Lindström, förord av Peter Luthersson, 312 s).

Den tyske författaren, filosofen, krigaren och notoriske dagboksskrivaren Ernst Jüngers (1895–1998) första, och som det kom att visa sig, viktigaste och mest sålda bok gavs ut 1920 i endast 2000 exemplar. Den senaste tyska upplagan är den 46:e (Ernst Jünger, In Stahlgewittern, Klett-Cotta, 2008, 324 s). Det totala antalet sålda exemplar Tyskland har uppskattats till en halv miljon. Boken har dock aldrig varit en riktig bestseller, något som Jünger själv har kommenterat genom att säga, att det är lättare att sälja 100 000 exemplar av en bok på en månad, än att sälja lika många under en trettioårsperiod.


Jüngers krigsböcker 1914–1945 i två volymer i Éditions Gallimards serie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” (2008).
Foto: Guillaume Tarche © All rights reserved.

Den första översättningen av In Stahlgewittern kom ut redan 1922, i Buenos Aires – översättningsrättigheterna gjorde Jünger till inflationsmarksmiljonär. Boken har sedan dess översatts till en mängd språk och har dessutom kommit ut i nyöversättningar på både franska och engelska. Endast utdrag ur boken har emellertid tidigare funnits på svenska, publicerade i två antologier från 1960-talet och senast i en från 2005 (Stig Jonassons delöversättning i Stormcentrum. Modern tysk prosa [1964]; Lars Bjurmans delöversättning i Modern tysk berättarkonst [1965]; Per Holmers delöversättning i I Flanderns jord. Diktarnas röster från första världskriget [2005]), men det skall tilläggas att väldigt lite av vad som kommit från Jüngers penna under i stort sett hela 1900-talet har gjorts tillgängligt på svenska – än. Ernst Jünger blev istället bekant för närmare en halv miljon svenskar från ett ganska otippat håll – poesin i hans krigsskildringar liksom hans rykte sammanfattades nämligen i en begåvad episod av kultserien Arne Anka, publicerad i Metallarbetaren vid tiden för Jüngers 100-årsdag.*


© Charlie Christensen. Reproducerad med benäget tillstånd.

Den svenska översättningen av In Stahlgewittern, av Urban Lindström, skulle ursprungligen kommit i tryck redan för ett och ett halvt år sedan genom ett litet förlag i Lund, vilket tidigare publicerat Ernst Jüngers halvt bortglömda kortroman Sturm, till svenska av samme Urban Lindström (Bokförlaget Augusti, 2006, 91 s). Att nu I stålstormen hamnat bland världslitteraturen på ett bokförlag som samarbetar med Svenska Akademin understryker det faktum att boken nått internationell klassikerstatus. Detta är något man ännu inte fullt ut begripit i författarens hemland. I tysk press reagerade man därför yrvaket när Jüngers krigsböcker 1914–1945 tidigare i år kom ut i kommenterade översättningar i två läderinbundna volymer i Éditions Gallimards påkostade och mycket prestigefulla serie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” (Ernst Jünger, Journaux de guerre, Éditions Gallimard, 2008, 870+1373 s), något som förunnats endast ett fåtal icke-franska författare, såsom Goethe, Kafka och Brecht, för att nämna några tyskspråkiga, men inte exempelvis Thomas Mann. Att dessutom en engelsk nyöversättning kommit ut i åtta upplagor sedan 2003 i serien “Penguin Modern Classics” verkar ha passerat helt obemärkt (Ernst Jünger, Storm of Steel, översättning: Michael Hofmann, Penguin Modern Classics, första upplagan 2003, 320 s), liksom naturligtvis att den engelska översättningen från 1929 ges ut i faksimilutgåvor sedan 1970-talet på brittiska och amerikanska förlag. Bland senare års översättningar kan nämnas ryska, holländska och norska (Ernst Jünger, I stålstormer, översättning: Pål Norheim & Jon-Alfred Smith, Tiden Norsk Forlag, 1997). En översättning till finska med efterord av historieprofessorn och före detta Jünger-forskaren professor Marjatta Hietala vid Tammerfors universitet kom ut i somras (Ernst Jünger, Teräsmyrskyssä, översättning: Markus Lång, Ajatus Kirjat, 2008, 320 s). En portugisisk översättning för Brasilien står nu på tur.

Det blir intressant att följa mottagandet av I stålstormen – den förhållandevis lilla bagatellen Sturm fick oväntat stor uppmärksamhet i svensk press. Året därpå kom dessutom en nyutgåva av Ernst Jüngers Psykonauterna. Rus och droger (Bokförlaget h:ström, 2007, 323 s), 30 år sedan den publicerades sist. Till det skall sägas att i Tyskland gavs två stora Jünger-biografier ut förra året. En internationell trend? Orsaken till att Ernst Jünger, bortsett från ett fåtal titlar, inte getts ut på svenska, kan med visshet sökas i att han dels ansetts litterärt knepig lite i allmänhet, dels, och kanske i synnerhet, varit politiskt-socialt svårkategoriserad – både före och efter andra världskriget. Sedan 1968 har han hur som helst betraktas som politiskt omöjlig. Detta beror nog inte så mycket på hans bombastiska skriverier under Weimar-perioden, som på det att han inte ens närmat sig en pudel. Denna hans absoluta integritet på gott och ont har - med tanke på hans ovanligt långa liv - provocerat flera generationer kulturvänster.

För att få perspektiv på saken kan man påminnas att Bo Cavefors Bokförlag i stort sett var det enda svenska förlag som publicerade Ernst Jünger under 1970- och 1980-talen. Förlaget gav ut hundratals titlar av författare, som inte alltid, men mycket ofta, var kontroversiella i någon mening, såsom Nietzsche, Mao, William S. Burroughs, Kim Il Sung, Michel Foucault, Ulrike Meinhof, för att ta några litet extremare exempel. Cavefors hade även för avsikt att publicera In Stahlgewittern på svenska. Som ett kuriosum i sammanhanget kan nämnas att Peter Luthersson, förläggare på Atlantis Bokförlag, som nu alltså ger ut I stålstormen, tidigare i år skrivit en kritisk artikel i Axess Magazin om Bo Cavefors utgivning. Den kommentar Bo Cavefors ger per e-post illustrerar tydligt förändringen av hur Jünger uppfattades på 1970-talet och hur han betraktas idag, och ger samtidigt en god bild av Bo Cavefors själv: “I och med att Jünger börjar bli aningen för salongsfähig har jag i viss mån förlorat intresset. Och Jünger på Atlantis, nu – det är ointressant.”

I Frankrike, det land som Jünger varit med att invadera och ockupera två gånger, har han emellertid inte varit svartlistad av den intellektuella eliten, utan betraktas där som en philosophe och esthète. Och Jünger drog sig inte för att provocera: När han var inbjuden till öppnandet av Frankrikes officiella västfrontsmuseum, L’historial i Péronne, 1992, frågade journalisterna honom om vilket som var hans värsta minne från det första världskriget, varpå han kort svarade: ”Daß wir ihn verloren haben!“ (“Att vi förlorade det.”) Med lite välvilja är han alltså inte kontroversiell utan excentrisk. I USA och kanske ännu mer i Storbritannien med samväldet, där det första världskriget alltjämnt är en betydelsefull historisk händelse, ett betydligt större trauma än det andra, är Storm of Steel en trovärdig skildring av kriget sett “from the other side of the hill”. Ernst Jünger ses där vare sig som politisk eller filosofisk, utan som en arketypisk representant för den så att säga gamla hederliga preussiska officerskåren, fienden man kunde lita på.

Förläggaren Peter Lutherssons 18-sidiga förord till I stålstormen torde vara den mest substantiella och aktuella biografiska text om Ernst Jünger och hans verk som finns att tillgå på svenska – det mesta som skrivits i Sverige om Jünger har för länge sedan passerat bäst-före-datum. För närmare bekantskap med Ernst Jüngers liv och verk vänder man sig lämpligen till fjolårets två biografier, litteraturprofessorn Helmuth Kiesels Ernst Jünger: Die Biographie (Siedler Verlag, 2007, 715 s), och journalisten Heimo Schwilks Ernst Jünger – Ein Jahrhundertleben. Die Biographie (Piper Verlag, 2007, 560 s). För att reda ut något så svårfångat som Jüngers avtryck i historien, låt oss säga hans krigsboks betydelse för Hitlerjugends kamplust eller dylikt, krävs närmast en egen vetenskaplig forskningsdisciplin. I DDR var svaret givet, men den typen av frågor ställs fortfarande och av naturliga skäl om och om igen vid tyska skolor och universitet av både forskare och studenter, och ibland även i Norden. Det särskilt kontroversiella med Jünger är emellertid hans politiska skrifter från 1920-talet, vilka beskrivits som “preussisk anarkism”, men vars anda också appellerade på somliga av de intellektuella bland de tidiga nationalsocialisterna. Att Hitler uppskattade In Stahlgewittern är välkänt (den inspirerade honom att skriva en egen krigsbiografi, vilket dock aldrig realiserades), liksom att Goebbels erbjöd Jünger en plats i riksdagen. Inte lika ofta nämns dock att Jünger, när Hitler kommit till makten, lät In Stahlgewittern genomgå ytterligare en grundlig revidering, vilket innebar att de upplagor som kom att säljas under Tredje riket, inte minst till krigsmaktens bibliotek, ironiskt nog saknade just den metafysiska fraseologi som fallit nationalsocialisterna i smaken.

I stålstormen är, vilket framgick av bokens något väl utförliga ursprungstitel 1920, In Stahlgewittern. Aus dem Tagebuch eines Stoßtruppführers von Ernst Jünger, Kriegsfreiwilliger, dann Leutnant und Kompanie-Führer im Füs.-Regt. Prinz Albrecht v. Preußen (Hannov. Nr. 73), en självbiografi. Detta till skillnad från till exempel Remarques På västfronten intet nytt, som är en roman och inget annat. Till grund för I stålstormen ligger Jüngers 16 dagböcker, vilka han förde från den första till den sista dagen han befann sig vid fronten, från januari 1915 till augusti 1918. Att han överlevde är anmärkningsvärt i sig – bortsett från alla namnlösa tyska soldater och fiender som såras och stupar på var och varannan sida av boken, omnämns hans många officerskamrater nästan i samtliga fall endast ett par sidor eller kapitel, för att sedan stupa och försvinna ur texten.

Titeln In Stahlgewittern är enligt Jünger själv hämtad ur de isländska sagorna, vilka han läste då han arbetade med manuset, men det finns nog goda skäl att misstänka att han även låtit sig påverkas av sagornas kärva stil och anda: Prosan är mycket stram och fokuserad - nästan varje mening, i synnerhet i den andra hälften av boken, det vill säga de två sista året av kriget, är intensivt packad av mening, som ett koncentrat av skyttegravskriget. Prosan blir poesi, om man inte läser för fort och ofokuserat- man kan behöva vila några sekunder mellan varje stycke. I motsats till många andra böcker från den så kallade krigsboksboomen 1928–1932, förekommer nästan inget som utspelar sig bortom Jüngers horisont. Inte heller berörs hempermissioner och sjukhusvistelser. Jünger fördjupar sig inte i de fysiska eller psykiska umbärandena och strapatserna i skyttegravarna. Det förekommer en och en annan ruinbetraktelse, och den pastorala idyllen mitt i alltsammans omnämns, men blir inga huvudnummer, inte heller sådant som fylleutsvävningar, amorösa eskapader och militära absurditeter. Det är Jüngers krig, inget annat. Han noterar allt fruktansvärt, som sker omkring honom, även det han själv orsakar – men han sätter punkt efter det. Det gör intryck. Det till och med provocerar. Kort sagt skiljer sig boken på strängt taget alla punkter från övriga klassiska krigsböcker, genom att den faktiskt nästan uteslutande håller sig till själva krigandet – vilket är just det som gjort den ökänd.

Den svenska översättningen bygger på den sjunde (reviderade) utgåvan, publicerad i Sämtliche Werke 1978. Det betyder att den i stort sett också följer 1934 års reviderade utgåva. Bekymren med att översätta en nästan 90 år gammal text, som samtidigt är endast 30 år, är förvisso av akademisk karaktär. Något översättaren lagt ned mer möda på, är problemet att föra över en mycket specifik historisk händelses alldeles unika språk och terminologi till begriplig och dessutom korrekt (nutids-)svenska. Och detta har han gjort mycket väl! Skall man påpeka något litet sakfel skulle det kanske vara att tidskrifterna Jünger hittade vid Les Éparges inte hade kommit "före Verdun" (s. 48), vilket skulle betyda 1916, alltså ett år senare, utan "dagen före från Verdun". Det må vara förlåtet - även i den nya engelska översättningen har det blivit fel på detta sätt. In Stahlgewittern innehåller mängder av begrepp som är svåra att översätta. Trots det finner jag bara anledning att peka på ett par val av översättningar, som kanske inte är helt problemfria: "Leutnant" har konsekvent översatts med "fänrik" - och då inte bara Jüngers officersgrad utan samtliga Leutnanter nämnda i texten, även brittiska Lieutenanter i ett par fall men inte alla. De som benämns "löjtnant" i översättningen har i originalet graden "Oberleutnant". Möjligen motsvarade inte de tyska officersgraderna helt de svenska, då eller nu, men det hade kanske trots det varit mer lyckat att följa den tyska nomenklaturen, som man gjort i både de franska och brittiska översättningarna.** En detalj som har viss betydelse för läsarens förståelsen av skyttegravsvardagen, är att det som översatts till svenska med "tunnel", är det tyska "Stollen", vilket på skyttegravsspråk kunde betyda både "tunnel" och "skyddsrum", i bemärkelsen utgrävd och vanligen djup jordhåla, motsvarande engelskans "dug-out". Översättaren hade emellertid inte kunnat översätta "Stollen" med "skyddsrum", eftersom Jünger använder just termen "Unterstand" ("skyddsrum") när han talar om en annan typ av skyddsrum.

Urban Lindström har, liksom tidigare Lars Bjurman (se ovan), lyckats fånga den poetiska och iskalla uttrycksfullheten, som är så utmärkande för prosan In Stahlgewittern. Texten har förmågan att flytta tillbaka läsaren till de skyttegravar, där Ernst Jünger en gång så omsorgsfullt beskrev i sin dagbok hur han såg och upplevde kriget, dels genom att textens flyt inte hindrar läsningen, inga pinsamheter rycker läsaren ur närvaron, dels genom språkstilen: Det ingen tvekan om att texten är äldre, men översättningen är lyckligtvis helt befriad från försök att genom ett ålderdomligt språk försöka framkalla känslan av en förgången tid. Det finns bara ett problem, och det är att efter att man läst en så litterärt stark självbiografi som I stålstormen, kan det efteråt kännas futtigt att läsa romaner. Verkligheten överträffar som bekant ibland dikten, i synnerhet verklighet på god prosa, i god översättning.

Publikationen, trycksaken, är förhållandevis påkostad, trådbunden och med ordentligt papper. Den mattsvarta pärmen är försedd med ett vitt skyddsomslag, med en reproduktion av det kanske mest kända porträttet av Jünger. Typografin är av klassiskt snitt, med text i traditionell antiqua, och boken är därmed även på så sätt kongenial med krigbooksboomens översättningar till svenska, böcker vars sidor emellertid nu har bleknat.

Nils Fabiansson, http://stahlgewittern.blogspot.com, 081113

* Fotnot 1: Ernst Jünger och In Stahlgewittern diskuterades av Arne Anka och hans vän Krille Krokodil i en episod av Arne Anka i aprilnumret (nr. 4) 1995 av Metallarbetaren, som vid denna tid hade en TS-kontrollerad upplaga på hela 425 600 exemplar! Serien är signerad med en dedikation, "Till Ernst Jünger, en hjälte i tid och rum, Alexander Barks mars 1995", det vill säga vid Jüngers 100-årsdag. Episoden är även publicerad i albumet Arne Anka del IV (s. 24), 1995. Serietecknaren Charlie Christensens (dvs. pseudonymen Alexander Barks) intresse för Ernst Jünger började med att han, enligt egen utsago, läst På Marmorklipporna i sin ungdom. Handgranat-citatet är hämtat ur kapitlet "Det stora slaget" (s. 37), i översättning av Stig Jonasson, Stormcentrum. Modern tysk prosa (1964). [Arne Ankas samlade verk, Kartago Förlag.]


© Charlie Christensen. Reproducerad med benäget tillstånd.
(Tryck på bilden för en större version.)


** Fotnot 2: Denna lilla detalj är inte helt okomplicerad. Ernst Jünger befordrades från "Fahnenjunker" till "Fähnrich" sommaren 1915, och till "Leutnant" den 28 november samma år. Måhända motsvarade Jüngers "Leutnant"-grad den svenska fänrikens då han endast var plutonchef, men vintern 1916/1917 befordrades han till kompanichef. Alla kompanichefer i Jüngers regemente var vid denna tid minst "Leutnanter", men alla "Leutnanter" var inte kompanichefer, utan vanligtvis plutonchefer. Bataljonscheferna hade för övrigt graden "Major", eller "Hauptman" (den tyska motsvarigheten till Sveriges "kapten") och "Rittmeister" (kavalleriets Hauptman). När Jünger talar i boken om sina officerskamrater som "Leutnant" den och den så är somliga kompanichefer och andra plutonchefer - de har alltså olika befälsstatus trots att de benämns Leutnanter. Fortfarande i slutet av kriget var Jünger "Leutnant", och fungerade som kompanichef, även om han hade en helt annan ställning i regementet, som en av få officerare med lång erfarenhet: 1918 var en stor del av kompanicheferna s.k. ställföreträdande officerare (dvs. underbefäl) eller hade rangen "Fähnrich" (dvs. blivande Leutnanter). Vid tjänsten i Reichswehr efter kriget hade Jünger kvar befälsgraden "Leutnant", men var endast plutonchef, medan kompanichefen var en "Hauptman", pga. officersöverskott. I början av andra världskriget blev han vid inkallelsen automatiskt befordrad till "Hauptman", och förde inledningsvis även då befäl över ett kompani.