9 Jan 2012

Ernst Jüngers "I stålstormen" på fyra nordiska språk

Nu (13 januari 2012) finns Ernst Jüngers In Stahlgewittern även på danska: Ernst Jünger, I stålstormen, d.v.s. samma titel som den svenska översättningen från 2008. Jüngers mest kända verk från 1920, som numera bedöms intressantare än Remarques På västfronten intet nytt från 1928, finns därmed på både svenska, finska, norska och danska.



Den tyske författaren, filosofen, krigaren och notoriske dagboksskrivaren Ernst Jüngers (1895–1998) första, och som det kom att visa sig, viktigaste och mest sålda bok gavs ut 1920 i endast 2000 exemplar. Den senaste tyska upplagan (2010) är den 47:e (Ernst Jünger, In Stahlgewittern, Klett-Cotta). Det totala antalet sålda exemplar i Tyskland har uppskattats till en halv miljon. Boken har dock aldrig varit en riktig bestseller, något som Jünger själv har kommenterat genom att säga, att det är lättare att sälja 100 000 exemplar av en bok på en månad, än att sälja lika många under en trettioårsperiod.

Den första översättningen av In Stahlgewittern kom ut redan 1922, i Buenos Aires – översättningsrättigheterna gjorde Jünger till inflationsmarksmiljonär. Den kom på engelska 1929 (The Storm of Steel) och på franska 1930 (Orages d'acier) Boken har sedan dess översatts till en mängd språk och har dessutom kommit ut i nyöversättningar på både franska och engelska. Den första Penguinutgåvan kom 2003 och år 2008 gavs den ut i Éditions Gallimards prestigeserie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” där ytterst få icke-franska verk fått plats.


Jüngers krigsböcker 1914–1945 i två volymer i Éditions Gallimards prestigeserie “Collection Bibliothèque de la Pléiade” (2008). Foto: Guillaume Tarche © All rights reserved.

Det skulle dock dröja innan Jüngers skildring av sin tid vid fronten under första världskriget översattes till några av de nordiska språken. Först på 1960-talet översattes och publicerades utdrag ur In Stahlgewittern i två svenska antologier från 1960-talet (i antologin Stormcentrum. Modern tysk prosa, 1964, och i antologin Modern tysk berättarkonst, 1965). År 1997 översattes hela boken till norska och gavs ut på Tiden Norsk Forlag med titeln I stålstormer. Ytterligare nordiska översättningar skulle dröja till år 2005, denna gång i I Flanderns jord. Diktarnas röster från första världskriget.

Det kan konstateras att väldigt lite av vad som skrivits av Ernst Jüngers under i stort sett hela 1900-talet har gjorts tillgängligt på några nordiska språk.

Bruce Chatwin recenserade Jüngers dagböcker i The New York Review of Books år 1981:
"No one but a man of Jünger's composure could describe the appearance of a bullet hole through his chest as if he were describing his nipple."


"He [Jünger] writes a hard, lucid prose. Much of it leaves the reader with an impression of the author's imperturbable self-regard, of dandyism, of cold-bloodedness, and, finally, of banality. Yet the least promising passages will suddenly light up with flashes of aphoristic brilliance, and the most harrowing descriptions are alleviated by a yearning for human values in a dehumanized world. The diary is the perfect form for a man who combines such acute powers of observation with an anaesthetized sensibility."

"My own visit to Jünger five years ago was an odd experience. At eighty, he had snow-white hair but the bounce of a very active schoolboy. He had a light cackling laugh and tended to drift off if he was not the center of attention. [...] In answer to questions, he simply recited an excerpt from the diary, though occasionally he would rush to the filing cabinet and come back with some pièce justificative. One of these was a letter from his friend Henri de Montherlant, quoting a remark of Tolstoy: 'There is no point in visiting a great writer because he is incarnate in his works.' "

Bruce Chatwin, "An Aesthete at War", The New York Review of Books, vol. 28, No. 3·, March 5, 1981.

Ernst Jüngers dagböcker från det andra världskriget har ännu inte översatts i sin helhet till något nordiskt språk, men delar av dem översattes till svenska av Stig Jonasson och publicerades av Bo Cavefors 1975: Ernst Jünger, Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation (Bo Cavefors Förlag 1975). Boken är på 321 sidor innehåller ett omfattande personregister.

Tio år tidigare hade det danska förlaget Gyldendal publicerat en liknande volym: Ernst Jünger, Krigsdagbog (1965), i urval av Thorkild Hansen (481 sid.).



Det är samma förlag som nu ger ut In Stahlgewittern på danska. Gyldendals utgåva av I stålstormen innehåller förutom ett drygt tio sidor långt efterord av litteraturvetaren Adam Poulsen (den ene av de två översättarna - den andre är Henrik Rundqvist), med en diskussion om de olika revisionerna av In Stahlgewittern, också 75 fotnoter med förklaringar till uttryck och citat som Jünger använder sig av, i mångt och mycket uppenbarligen hämtat från Helmuth Kiesels kommenterade utgåva av Jüngers krigsdagbok (i alla fall refereras inte till min Das Begleitbuch zu Ernst Jünger 'In Stahlgewittern'). Danskt band (d.v.s. mjukt band med invikta flikar). 294 sidor.

På norska kom Ernst Jüngers In Stahlgwittern redan 1997 på Tiden Norsk Forlag med titeln I stålstormer i översättning av Pål Norheim och Jon-Alfred Smith. I november 2010 publicerade Vega Forlag en nyutgåva av boken: Ernst Jünger, I en storm av stål: Dagbok fra Vestfronten 1915-1918. Efter Jüngers text följer en sju sidor lång ordlista, "Navn og uttryck". Inbunden med skyddsomslag. 267 sidor.

Den svenska översättningen, som gjordes av Urban Lindström, gavs ut på Bokförlaget Atlantis i november 2008 i serien "Atlantis väljer ur världslitteraturen": Ernst Jünger, I stålstormen. Boken inleds med ett 18 sidor långt förord av förlagets förläggare Peter Luthersson. Urban Lindström har tidigare översatt Ernst Jüngers lilla skönlitterära text Sturm (utgiven av Bokförlaget Augusti 2006). Inbunden med skyddsomslag. 311 sidor. (Boken kom i pocket 2011.)

I finsk översattning av Markus Lång publicerades In Stahlgewittern av bokförlaget Ajatus Kirjat i juli 2008: Ernst Jünger, Teräsmyrskyssä. Bokens tolv sidor långa efterskrift är författad av historiaprofessorn Marjatta Hietala och berör framför allt Jünger och 1930-talet. Inbunden med skyddsomslag. 344 sidor.