Ernst Jüngers dagböcker

Några av Ernst Jüngers dagböcker. Foto hämtat ur: Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jünger "In Stahlgewittern"

Ernst Jüngers självbiografiska krigsskildring In Stahlgewittern. Aus dem Tagebuch eines Stoßtruppführers från 1920 har översatts till svenska av Urban Lindström (I stålstormen) och ges ut av Atlantis Bokförlag inom kort (upplagan lämnar tryckeriet 28 oktober) - se här.

Jünger deltog i första världskriget 1914-1918 och hade efter knappt fyra år på västfronten fyllt nästan 16 dagböcker, på totalt omkring 1500 sidor. De flesta av anteckningsböckerna har fått titeln "Kriegstagebuch" ("Krigsdagbok"). De första är mörkgröna med hårda pärmar, sannolikt inbundna redan under kriget, de övriga har olika i format och färg: några är linjerade, andra är olinjerade eller rutade. En större och tunnare anteckningsbok med påskriften "Fauna coleopterologica douchyensis" är en lista av 143 skalbaggsfynd som Jünger samlat i skyttegravarna, med detaljerade entomologiska uppgifter om latinskt artnamn, fyndort etc.

Under vissa perioder gjorde Jünger åtskilliga dagliga anteckningar. Vid andra perioder, i synnerhet på permissioner, förde Jünger inte dagbok alls. Ett mindre antal noteringar är gjorda flera dagar i efterhand. Anteckningarna är skrivna i svårläst gammaltysk handstil, med svart eller blå blyerts, eller med svart, grön eller lila bläck. Mycket litet har suddats bort, strukits eller rivits ut ur anteckningsböckerna. Till detta rymmer dagböckerna ett 40-tal teckningar, allt från små marginalillustrationer till skisser och kartor som täcker hela sidorna. Här och var förekommer redigeringsanteckningar, sannolikt av något senare datum. Ett par smålappar och urklipp såsom dödsannonser har också sparats inuti pärmarna i några av böckerna.

I de publicerade krigsböckerna nämner Jünger sina dagböcker åtskilliga gånger, liksom kartfodralet där han förvarade dem tillsammans med böckerna han läste för tillfället, och han nämner även flera enskilda tillfällen som han förde dagbok. Dagboken nämns till och med i titeln på de första utgåvorna av In Stahlgewittern: "Aus dem Tagebuch eines Stoßtruppführers", alltså "Ur en stormtruppsofficers dagbok". Dagboken var säkerligen honom kär, men man skall också tänka på att själva omnämnandet var ett sätt att påminna läsaren om, och förstärka intrycket av, att de publicerade böckerna bygger på dagboksanteckningar, dvs. öka trovärdigheten. Jünger skriver i den första utgåvan av Das Wäldchen 125. Eine Chronik aus den Grabenkämpfen 1918 (1925):

”Den som hamnar i en situation såsom att tvingas vara med om ett krig eller en annan ovanlig tilldragelse som sträcker sig över en längre tid, skulle jag vilja uppmana att föra en löpande dagbok, även om det bara skulle handla om ett antal stödord som senare kan återuppliva minnet. […] Orden tvingar den som skriver ner dem att närma sig upplevelsernas innerst kärna och – om det så bara är under några minuter varje dag – att höja sig över den bekanta omgivningen, genom att betrakta med åskådarens ögon. [...] Hur som helst stammar ur böjelsen att göra anteckningar även strävandet efter att betrakta, och när man befinner sig i en så sällsam trakt, som kanske endast kommer att existera på detta vis under dessa få år, för att aldrig mer återvända, bör man också beskåda den och försöka förstå dess egenart.”

Ernst Jünger, Das Wäldchen 125. Eine Chronik aus den Grabenkämpfen 1918 (1925), s. 59–61.
Översättning Urban Lindström.

Jünger beskrev också sina egna dagboksanteckningar från kriget i detalj:

"Ibland är skriften lugn, noggrann, och skriven med bläck, så att jag omedelbart vet att jag satt i lugn och ro i något hus på en flamländsk eller nordfransk bondgård, eller i en mycket lugn skyttegrav framför skyddsrummet, rökte pipa och på sin höjd stördes av ett fjärran flygplan som flög sin kvällsrunda. Sedan kommer klumpiga och förvridna blyertsstreck, nedplottrade före ett anfall i någon helvetisk håla fylld av ett gytter av människor, eller i ljuset från en dansande ljuslåga under en svår artilleribeskjutnings oändliga timmar. Korta meningar som består av upphetsade stödord, lika oläsliga som kurvorna från ett stift som registrerar en jordbävning, sluten utdragna till långa streck av den flyhänta handen – det krafsades ned efter anfallet i kratrar eller skyttegravsavsnitt, över vilka de riktade kulkärvarna alltjämt flög som dödliga bålgetingsvärmar.

Ernst Jünger, Das Wäldchen 125, i Sämtliche Werke, Bd. 1, s. 303.
Översättning Urban Lindström.

Ernst Jünger skrev dagbok och publicerade dem ända till sina sista dagar - de senaste som publicerades var från 1995, året han fyllde 100 år (Siebzig verweht V, 1997). Dagböckerna, liksom manuskript och fotografier m.m. förvaras numera på det tyska litteraturarkivet DLA (Deutsches Literaturarchiv Marbach).

Stort tack till Urban Lindström, som översatt citaten ur Das Wäldchen 125 speciellt för stahlgewittern.blogspot.com!

Fotnot: Detta dagboksinlägg finns även på engelska (på Moleskinerie); på franska; på japanska (på Moleskine.co.jp och Notebookism) och på tyska (dock något annorlunda, och med utveckling av seismograf-associationen), i Das Begleitbuch zu Ernst Jünger "In Stahlgewittern".